Skip to content

En kvinna fastade inte under sju dagar i Ramadan då hon hade avslag, och hon tog inte igen dessa dagar innan följande Ramadan, varunder hon inte fastade sju dagar igen eftersom hon ammade. Nu stundar ytterligare en Ramadan, och hon har inte tagit igen dagarna eftersom hon säger att hon är sjuk. Vad bör hon göra?

السؤال

F1:

En kvinna fastade inte under sju dagar i Ramadan då hon hade avslag, och hon tog inte igen dessa dagar innan följande Ramadan, varunder hon inte fastade sju dagar igen eftersom hon ammade. Nu stundar ytterligare en Ramadan, och hon har inte tagit igen dagarna eftersom hon säger att hon är sjuk. Vad bör hon göra?

س19: امرأةٌ أفطرت في رمضان سبعة أيامٍ وهي نفساء، ولم تقض حتى أتاها رمضان الثاني، وطافها من رمضان الثاني سبعة أيامٍ وهي مرضعٌ، ولم تقض؛ بحجّة مرضٍ عندها، فماذا عليها وقد أوشك دخول رمضان الثالث؟ أفيدونا أثابكم الله.

الجواب

S1:

Om det är som kvinnan sagt, att hon är sjuk och inte kan ta igen fastan, så ska hon ta igen dagarna när hon kan då hon är ursäktad. Detta är även fallet om ytterligare en Ramadan träder in.

Om hon däremot saknade en riktig ursäkt och enbart hade det som undanflykt och viftade bort sin skyldighet, är det inte tillåtet att skjuta på att ta igen dagarna tills följande Ramadan.

'A'ishah (må Allah vara nöjd med henne) berättade att hon hade fastedagar hon behövde ta igen, men att hon inte kunde göra det förrän i Sha'ban (månaden innan Ramadan).

Därför måste kvinnan rannsaka sig själv. Om hon saknade ursäkt, har hon begått en synd och ska ångra sig inför Allah och skynda sig att ta igen de dagar som hon måste fasta. Om hon däremot var ursäktad behöver hon inte oroa sig, även om det dröjer ett eller två år förrän hon tar igen de dagarna.

ﺟ19: إذا كانت هذه المرأة كما ذكرت عن نفسها -أنها في مرضٍ، ولا تستطيع القضاء- فإنها متى استطاعت صامته؛ لأنها معذورةٌ، حتى ولو جاء رمضان الثاني.

أما إذا كان لا عذر لها، وإنما تتعلل وتتهاون، فإنه لا يجوز لها أن تؤخّر قضاء رمضان إلى رمضان الثاني، قالت عائشة رضي الله عنها:

«كَانَ يَكُونُ عَلَيَّ الصَّوْمُ، فَمَا أَسْتَطِيعُ أَنْ أَقْضِيَهُ إِلَّا فِي شَعْبَانَ» [1].

[4] البخاري، كتاب الصوم، باب متى يقضي قضاء رمضان (1950)، ومسلم، كتاب الصيام، باب في جواز تأخير قضاء رمضان (151) (1147).

وعلى هذا، فعلى هذه المرأة أن تنظر في نفسها، إذا كان لا عذر لها فهي آثمةٌ، وعليها أن تتوب إلى الله، وأن تبادر بقضاء ما في ذمتها من الصّيام، وإن كانت معذورةً فلا حرج عليها، ولو تأخرت سنةً أو سنتين.