Skip to content

En nygravid var med om en bilolycka och fick missfall efter en svår blödning. Är det tillåtet för henne att bryta fastan, eller ska hon fortsätta fasta? Syndar hon om hon bryter fastan?

السؤال

F1:

En nygravid var med om en bilolycka och fick missfall efter en svår blödning. Är det tillåtet för henne att bryta fastan, eller ska hon fortsätta fasta? Syndar hon om hon bryter fastan?

س28: امرأةٌ أصيبت في حادثةٍ، وكانت في بداية الحمل، فأسقطت الجنين إثر نزيفٍ حادٍّ، فهل يجوز لها أن تفطر، أو تواصل الصّيام؟ وإذا أفطرت فهل عليها إثمٌ؟

الجواب

S1:

Vi anser att den gravida inte kan ha menstruation, som Imam Ahmad sa: "Kvinnor vet att de är gravida genom att menstruationen uteblir." De lärda har sagt att Allah skapade menstruationsblodet för att förse fostret med näring i moderns mage. Därför uteblir menstruationen när en graviditet tar plats.

Somliga kvinnor får däremot menstruation under sin vanliga period på samma sätt som innan graviditeten, detta räknas då som menstruation eftersom det fortsatte som innan och påverkades inte av graviditeten. Därför ska hon avstå från det kvinnor avstår från under menstruationen, även om de inte är gravida, och hon ska även göra, respektive lämna, det som menstruationen fordrar.

Blodet som den gravida kan få är av två typer:

  • Den typ som anses vara menstruation, vilket är den som förekommit redan innan graviditeten och fortsätter på samma sätt. Alltså har inte graviditeten haft någon inverkan på den, och därför är det menstruation.

Den andra typen är en oregelbunden och avvikande blödning som en gravid kan få, antingen på grund av en olycka, att hon burit något tungt eller ramlat. Denna blödning är inte menstruation, utan det kommer från en ven.

Därför ska hon inte avstå från bön eller fastan då hon är ren.

Om olyckan ledde till att fostret dog eller hon fick missfall så är det som de lärda har sagt; om fostret hade mänskliga drag och former är blodet avslag, och då ska hon varken be eller fasta och undvika samlag tills dess att hon blir ren.

Om fostret däremot saknar mänskliga drag och form räknas blodet inte som avslag, snarare är det en blödning som inte hindrar från bön, fasta eller annat.

De lärda har sagt att den kortaste perioden för att fostret ska få mänskliga drag är 81 dagar, eftersom fostret befinner sig i moderns mage.

'Abdullah bin Mas'ud (må Allah vara nöjd med honom) sa att Allahs sändebud ﷺ, den sanningsenlige och betrodde, sa: "Sannerligen är det så att var och en av er skapats i era mödrars magar i fyrtio dagar, sedan som en hängande klump under lika lång tid, sedan som en tuggat köttbit under lika lång tid. Därefter sänds en ängel till honom som fått befallning att skriva fyra saker, hans uppehälle, livslängd, handlingar och vare sig han blir olycklig eller lycklig."

Fostret kan inte få mänskliga former och drag innan detta, och vanligtvis syns det inte förrän 90 dagar, vilket är något vissa lärda sagt.

ﺟ28: نقول: إن الحامل لا تحيض، كما قال الإمام أحمد:

"إنما تعرف النّساء الحمل بانقطاع الحيض".

والحيض -كما قال أهل العلم- خلقه الله تبارك وتعالى لحكمة غذاء الجنين في بطن أمّه، فإذا نشأ الحمل انقطع الحيض.

لكن بعض النّساء قد يستمرّ بها الحيض على عادته كما كان قبل الحمل، فهذه يحكم بأن حيضها حيضٌ صحيحٌ؛ لأنه استمر بها الحيض، ولم يتأثر بالحمل، فيكون هذا الحيض مانعًا لكلّ ما يمنعه حيض غير الحامل، وموجبًا لـما يوجبه، ومسقطًا لـما يسقطه.

والحاصل: أن الدم الّذي يخرج من الحامل على نوعين:

نوعٌ يحكم بأنه حيضٌ، وهو الّذي استمر بها كما كان قبل الحمل، فمعنى ذلك: أن الحمل لم يؤثّر عليه، فيكون حيضًا.

والنوع الثاني: دمٌ طرأ على الحمل طروءًا، إما بسببٍ حادثٍ، أو حمل شيءٍ، أو سقوطٍ من شيءٍ ونحوه، فهذه دمها ليس بحيضٍ، وإنما هو دم عرقٍ،

وعلى هذا فلا يمنعها من الصلاة، ولا من الصوم، بل هي في حكم الطاهرات.

ولكن إذا لزم من الحادث أن ينزل الولد أو الحمل الذي في بطنها فإنها على ما قال أهل العلم: إن خرج وقد تبين فيه خلق إنسانٍ فإن دمها بعد خروجه يعدّ نفاسًا، تترك فيه الصلاة والصوم، ويتجنبها زوجها حتى تطهر.

وإن خرج الجنين وهو غير مخلّقٍ فإنه لا يعتبر دم نفاسٍ، بل هو دم فسادٍ، لا يمنعها من الصلاة، ولا من الصّيام، ولا من غيرهما.

قال أهل العلم: وأقلّ زمنٍ يتبين فيه التخليق: واحدٌ وثمانون يومًا؛ لأن الجنين في بطن أمّه، كما قال عبد الله بن مسعودٍ رضي الله عنه: حدثنا رسول الله ﷺ وهو الصادق المصدوق، فقال:

«إِنَّ أَحَدَكُمْ يُجْمَعُ فِي بَطْنِ أُمِّهِ أَرْبَعِينَ يَوْمًا، ثُمَّ يَكُونُ عَلَقَةً مِثْلَ ذَلِكَ، ثُمَّ يَكُونُ مُضْغَةً مِثْلَ ذَلِكَ، ثُمَّ يُبْعَثُ إِلَيْهِ الْمَلَكُ، وَيُؤْمَرُ بِأَرْبَعِ كَلِمَاتٍ، فَيُكْتَبُ رِزْقُهُ، وَأَجَلُهُ، وَعَمَلُهُ، وَشَقِيٌّ أَوْ سَعِيدٌ» [1]،

ولا يمكن أن يخلق قبل ذلك، والغالب أن التخليق لا يتبين قبل تسعين يومًا، كما قال بعض أهل العلم.

[10] رواه البخاري، كتاب أحاديث الأنبياء، باب خلق آدم وذريته (3333)، ومسلم، كتاب القدر، باب كيفية خلق الآدمي في بطن أمه (1) (2643).