Viktiga lektioner för den muslimska gemenskapen

Viktiga lektioner för den muslimska gemenskapen

Av den ärade shaykhen

'Abd al-'Aziz bin 'Abd Allah ibn Baz

Må Allah visa honom nåd.

Författarens inledning

All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre. Den slutgiltiga segern tillhör de gudfruktiga. Må han hylla och sända frid över hans tjänare och sändebud, vår profet Muhammed, och över hans familj och alla hans följeslagare.

Vidare:

Detta är en kortfattad sammanställning som förklarar de mest väsentliga delarna av islam som varje muslim bör känna till. Jag har gett den titeln: (Viktiga lektioner för den muslimska gemenskapen).

Jag ber Allah att låta den vara gynnande för muslimerna, och att han accepterar den från mig. Han är den Generöse och Frikostige.

'Abd al-'Aziz bin 'Abd Allah bin Baz Viktiga lektioner för den muslimska gemenskapen [1] [1] Majmu' Fatawa wa Maqalat Mutanawwi'ah (3/ 288- 298).

Den första lektionen: Surat al-Fatihah och de korta surorna

Recitera och memorera Surat al-Fatihah tillsammans med de kortare surorna – från Surat al-Zalzalah till Surat al-Nas. Fokus ligger på att öva in uttalet, korrigera recitationen och förstå surornas grundläggande innebörd.

Andra lektionen: Islams pelare

Att klargöra islams fem pelare, där den första och mest fundamentala är: Vittnesbörden om att ingen har rätt att dyrkas utom Allah och att Muhammed är Allahs sändebud. Detta innefattar en förklaring av trosbekännelsens innebörd och dess villkor. Innebörden av ”ingen har rätt att dyrkas” är ett förnekande av allt som dyrkas vid sidan av Allah, medan ”utom Allah” är en bekräftelse av att all dyrkan endast tillkommer Allah, utan någon vid hans sida. Villkoren för trosbekännelsen (La ilaha illa Allah) är följande: Kunskap, som är motsatsen till okunnighet. Övertygelse, som är motsatsen till tvivel. Uppriktighet, som är motsatsen till avguderi och hyckleri. Sannfärdighet, som är motsatsen till lögn. Kärlek, som är motsatsen till hat. Underkastelse, som är motsatsen till försummelse. Acceptans, som är motsatsen till avvisande. Att förneka allt som dyrkas vid Allahs sida. Dessa har sammanfattats i följande två poesiverser:

Kunskap, övertygelse, uppriktighet och sannfärdighet, tillsammans med kärlek, underkastelse och acceptans. Och den åttonde är att förkasta allt som dyrkas vid sidan av Allah.

Förklaringen av vittnesbörden om att Muhammed är Allahs sändebud och dess innebörd: Att tro på allt han har berättat, att lyda honom i det han beordrade med, att undvika det han har förbjudit, samt att endast dyrka Allah på det sätt som han och hans sändebud har föreskrivit. Därefter förklaras islams övriga pelare för den studernade: Bönen, allmosan, fastan i ramadan, och vallfärden till Allahs heliga hus för den som har möjlighet att genomföra den.

Tredje lektionen: Trons pelare

De är sex: Att du tror på Allah, hans änglar, hans skrifter, hans sändebud, den yttersta dagen, och att du tror på den gudomliga förutbestämmelsen – såväl dess medgångar som dess prövningar – och att allt kommer från Allah.

Lektion fyra: Monoteismens och avguderiets kategorier

En redogörelse för monoteismens tre kategorier: Monoteism i herraväldet, monoteism i gudomlighet och monoteism i namn och egenskaper.

1. Monoteism i herraväldet: Detta är tron på att Allah är den ende Skaparen av allt och den som styr över allt, utan någon medhjälpare.

2. Monoteism i gudomlighet: Detta är tron på att Allah är den ende som har rätt att dyrkas, utan någon vid hans sida. Detta är innebörden av ”La ilaha illa Allah”, vilket betyder att ingen har rätt att dyrkas utom Allah. Alla former av tillbedjan, såsom bön, fasta och liknande, måste endast ägnas åt Allah, och det är inte tillåtet att rikta någon del av denna till någon annan än honom.

3. Monoteism i namn och egenskaper: Detta refererar till tron på alla Allahs namn och attribut som förekommer i Koranen eller de autentiska haditherna, och att bekräfta dem för Allah på ett sätt som anstår honom, utan att förvränga deras innebörd, förneka dem, spekulera kring deras beskaffenhet eller likna dem vid skapelsen. Detta är baserat på att Allah har sagt: Säg: "Han är Allah, den Ende. Allah är den Suveräne [som alla varelser behöver]. Han har varken avlat eller blivit avlad, och ingen är hans like." (112:1-4) Han sa även: "Ingenting är honom likt; han hör allt och ser allt." (42:11). Vissa lärda har delat in monoteism i två kategorier och därmed inkluderat monoteismen i namn och egenskaper under monoteismen i herraväldet. Detta är dock ingen stridsfråga, eftersom innebörden är tydlig i båda indelningarna.

Avguderi delas in i tre kategorier: Större form av avguderi, mindre form av avguderi och dold avguderi.

Den större formen av avguderi gör att handlingarna blir ogiltiga, och den som dör i det tillståndet kommer att hamna i helvetet för evigt. Allah har sagt: "Men om de hade gjort sig skyldiga till avguderi skulle alla deras handlingar utan tvekan gått om intet." (6:88). Han sa även: "Det anstår inte avgudadyrkarna att förvalta Allahs moskéer när de själva vittnar om sin otro. Deras handlingar är förgäves och de kommer att vistas i elden i evighet." (9:17), Den som dör i detta tillstånd kommer inte att bli förlåten, och paradiset är förbjudet för honom. Allah sa: "Allah förlåter inte att något dyrkas vid hans sida, men han förlåter den han vill för annat än det..." (4:48). Han sa även: "Den som dyrkar något vid Allahs sida ska Allah utestänga från paradiset och helvetet ska bli hans boplats. Och de orättfärdiga har inga som kan skydda dem [från Allahs straff]." (5:72).

Bland dess former är: Att åkalla de avlidna och avgudar, att be dem om hjälp, att avge löften till dem, att slakta för dem och liknande.

Mindre form av avguderi: Det är vad som i de religiösa texterna i Koranen eller Sunnah har benämnts som avguderi, men som inte når upp till nivån för stor form av avguderi. Exempel på detta är ögontjäneri i vissa handlingar, att svära vid någon annan än Allah, eller att säga: "Det Allah vill och vad en viss person vill", och liknande. Profeten ﷺ har nämligen sagt: "Det jag fruktar mest för er är mindre avguderi." Han blev tillfrågad om det och svarade: "Ögontjäneri." [2] (Återberättad av Ahmad, al-Tabarani och al-Bayhaqi, från Mahmud ibn Labid al-Ansari (må Allah vara nöjd med honom) med en godtabgar berättarkedja. Den är även återberättad av al-Tabarani med godtagbara berättarkedjor, från Mahmud ibn Labid, från Rafi' ibn Khadij, från Profeten ﷺ. [2] Återberättad av Ahmad (5/428), al-Tabarani i al-Kabir (4/338), al-Bayhaqi i al-Shu'ab (14/355). Författaren av Majma' al-Zawa'id (1/121) sa att personerna i Ahmads berättarskedja återfinns i de autentiska hadithböckerna.

Profeten ﷺ sa även: "Den som svär vid något annat än Allah har begått avguderi." [3] (Återberättad av Ahmad med en autentisk berättarkedja, från 'Umar ibn al-Khattab, må Allah vara nöjd med honom). Abu Dawud och al-Tirmidhi återberättade med en autentisk berättarkedja från Ibn 'Umar (må Allah vara nöjd med dem båda) att Profeten ﷺ sa: "Den som svär vid andra än Allah har begått otro eller avguderi." [4] Profeten ﷺ sa även: "Säg inte: 'Det är som Allah och den och den vill'. Säg i stället: 'Det är som Allah vill, och sedan som den och den vill.'" [5] Återberättad av Abu Dawud med en autentisk berättarkedja, från Hudhayfa ibn al-Yaman, må Allah vara nöjd med honom. [3] Återberättad av Ahmad (1/47). [4] Återberättad av Abu Dawud, nummer (3251), och al-Tirmidhi, nummer (1535). [5] Återberättad av Abu Dawud, nummer (4980), och Ahmad (5/384).

Denna typ leder varken till avfall från islam eller till att man hamnar i helvetet för evigt, men den strider mot den obligatoriska monoteismens fullkomlighet.

Den tredje typen: Dolt avguderi. Beviset för detta är Profetens ﷺ ord: "Ska jag inte informera er om det jag fruktar mer för er än den falske Messias?" De svarade: "Jo, Allahs sändebud!" Han sa: "Dolt avguderi, när en man ställer sig för att be och förskönar sin bön för att han ser en annan man titta på honom." [6] (Återberättad av Ahmad i hans Musnad, från Abi Sa'id al-Khudri, må Allah vara nöjd med honom). [6] Återberättad av Ibn Majah, nummer (4204), och Ahmad (3/30).

Det är även möjligt att dela upp avguderi i endast två typer:

Större och mindre, men det dolda avguderiet ske med dem båda. Det dolda avguderiet kan vara större, likt hycklarnas avguderi, eftersom de döljer sina falska trosuppfattningar och utåt sett visar att de är muslimer baserat på ögontjäneri eller rädsla för sig själva.

Detta förekommer även som mindre form av avguderi, likt ögontjäneri, vilket framgår av den tidigare nämnda hadithen från Mahmud ibn Labid al-Ansari och den ovannämnda hadithen från Abu Sa'id. Och det är Allah som beviljar framgång.

Den femte lektionen: Ihsan

Ihsans pelare: Att dyrka Allah som om du ser honom, och om du inte kan nå den nivå så ska du vara övertygad att han ser dig.

Den sjätte lektionen: Bönens villkor

Det finns nio villkor:

Islam, förstånd, urskillningsförmåga, upphävande av rituell orenhet, avlägsnande av fysisk orenhet, skylandet av de kroppsdelar som ska täckas, bönetidens inträde, att vända sig mot böneriktningen och avsikten.

Den sjunde lektionen: Bönens pelare

Det finns fjorton pelare:

Att stå, om man har förmågan, att säga takbir för att inleda bönen, att läsa al-Fatihah, ruku', att resa sig från ruku' och stå upprätt, sujud på de sju kroppsdelarna, att resa sig från sujud, att sitta mellan de två sujud, lugn i samtliga handlingar, att utföra pelarna i ordningsföljd, den sista tashahhud, att sitta för den, att be om välsignelser för Profeten ﷺ, och de två avslutande taslim.

Den åttonde lektionen: Bönens obligatoriska delar

De är åtta i antal:

Att säga takbir alla gånger, förutom den gången som inleder bönen, att säga "Sami' Allahu liman hamidah" (Allah besvarar den som prisar honom) för den som leder bönen eller ber ensam, att säga "Rabbana wa lakal-hamd" (Vår Herre, dig tillkommer all lovprisning) för alla, att säga "Subhana Rabbiyal-'Adhim" (Ärad vare min Herre, den Mäktige) under ruku', att säga "Subhana Rabbiyal-A'la" (Ärad vare min Herre, den Högste) under sujud, att säga "Rabbighfir li" (Herre, förlåt mig) mellan de två sujud, den första tashahhud, och sittningen för den.

Nionde Lektionen: Förklaring av tashahhud

Och det innebär att man säger:

"At-tahiyyatu lillahi, was-salawatu wat-tayyibatu, as-salamu ´alayka ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullahi wa barakatuhu, as-salamu ´alayna wa ´ala ´ibadillahis-salihin. Ashhadu alla ilaha illallah, wa ashhadu anna Muhammadan ´abduhu wa rasuluh" (Alla vördnadshälsningar, samtliga böner, alla goda ord och handlingar hör till Allah. Profeten! Må Allah bevara dig, och sända sin barmhärtighet och välsignelser över dig. Må Allah bevara oss och Allahs rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att ingen dyrkas i sanning utom Allah och att Muhammed är hans tjänare och sändebud).

Därefter ber han Allah upphöjer och välsignar Profeten ﷺ genom att säga: "Allahumma salli 'ala Muhammadin wa 'ala ali Muhammad, kama sallayta 'ala Ibrahima wa 'ala ali Ibrahim, innaka Hamidum-Majid, wa barik 'ala Muhammadin wa 'ala ali Muhammad, kama barakta 'ala Ibrahima wa 'ala ali Ibrahim, innaka Hamidum-Majid-" (Allah! Upphöj och ära Muhammed och Muhammeds familj, så som du upphöjde och ärade Ibrahim och Ibrahims familj, sannerligen är du Lovprisad, Glorifierad, och välsigna Muhammed och Muhammeds familj, så som du välsignade Ibrahim och Ibrahims familj, sannerligen är du Lovprisad, Glorifierad).

Sedan söker han skydd hos Allah i den sista tashahhud från helvetets straff, från gravens straff, från livets och dödens prövning, och från den falske Messias prövning. Därefter väljer han den åkallan han önskar, i synnerhet de som har nämnts i hadither. Bland dessa är:

"Allahumma a'inni 'ala dhikrika, wa shukrika, wa husni 'ibadatika. Allahumma inni zalamtu nafsi zulman kathiran, wa la yaghfiru-dh-dhunuba illa anta, faghfir li maghfiratan min 'indika, warhamni, innaka anta-l-Ghafurur-Rahim." (Allah! Hjälp mig att minnas dig, att visa tacksamhet mot dig och att dyrka dig på bästa sätt. Allah! Jag har sannerligen gjort mig själv stor orätt, och ingen förlåter synder förutom du. Förlåt mig därför med en förlåtelse från dig, och förbarma dig över mig. Sannerligen är du den Förlåtande, den Barmhärtige).

Vad gäller den första tashahhud, så ställer han sig upp efter de två trosbekännelserna till den tredje böneenheten i bönerna dhuhr, asr, maghrib och isha. Om han ber välsignelser över Profeten ﷺ är det bättre, på grund av den allmänna innebörden av haditherna i detta avseende; därefter ställer han sig upp till den tredje böneenheten.

Den tionde lektionen: Bönens rekommenderade moment

Detta inkluderar:

1. Att läsa öppningsbönen.

2. Att placera den högra handflatan över den vänstra handen på bröstkorgen under den stående positionen, innan ruku' och efter den.

3. Att lyfta händerna med fingrarna sammansatta och utsträckta till axel- eller öronhöjd vid den inledande takbir, vid ruku, vid resningen från den, och när man reser sig från den första tashahhud till den tredje rakah.

4. Att säga tasbih mer än en gång i ruku' och sujud.

5. Att säga mer än "Rabbana wa lakal hamd" (Herre! Dig tillkommer all lovprisning) efter ruku', och att säga "Rabbi-ghfir li" (Herre! Förlåt mig) mer än en gång mellan de två sujud.

6. Att hålla bakhuvudet och ryggen i en rak linje under Ruku'.

7. Att hålla isär överarmarna från sidorna, magen och låren, samt låren och underbenen under sujud.

8. Att lyfta underarmarna från marken under sujud.

9. Att sitta på vänster ben med högra foten upprätt under den första tashahhud och mellan de två sujud.

10. Att sitta på sin bakdel med den vänstra foten under den högra vaden och ha den högra foten upprätt i den sista tashahhud i en bön som består av tre eller fyra rak'ah.

11. Att peka med pekfingret i den första och andra tashahhud, från det att man har satt sig till dess slut, och röra på det vid åkallan.

12. Att i den första tashahhud be Allah hylla och välsigna Muhammed ﷺ och Muhammeds familj, samt Ibrahim och Ibrahims familj.

13. Att åkalla Allah i den sista tashahhud.

14. Att recitera Koranen högt under fajr-bönen, fredagsbönen, 'Eid-bönerna och regnbönen, samt i de två första rak'ah av maghrib- och 'isha-bönerna.

15. Att läsa tyst i dhuhr-bönen och 'asr-bönen, i den tredje rak'ah i maghrib-bönen, och i de två sista rak'ah i 'isha'-bönen.

16. Att recitera något från Koranen utöver al-Fatihah, samt andra rekommenderade handlingar i bönen utöver de som nämnts, såsom: att säga mer än "Rabbana wa laka al-hamd" (Vår Herre, och Dig tillhör all lovprisning) efter att man rest sig från ruku' – vilket är rekommenderat för imamen, den som leds i bön och den som ber ensam – samt att placera händerna på knäskålarna med fingrarna separerade under ruku'.

Den elfte lektionen: Det som gör bönen ogiltig

Det är åtta saker:

1. Avsiktligt tal med medvetenhet och kunskap, men för den som glömmer eller är okunnig blir bönen inte ogiltig av detta.

2. Att brista ut i skratt.

3. Att äta.

4. Att dricka.

5. Att blotta de delar av kroppen som måste täckas.

6. Att vända sig avsevärt bort från qiblah.

7. Att göra flera onödiga rörelser oavbrutet i bönen.

8. Att man inte längre är rituellt ren.

Den tolfte lektionen: Villkor för wudhu

De är tio i antal:

Islam, förstånd, urskillningsförmåga, avsikt, att man fortsätter att ha avsikt genom att inte ämna avbryta den förrän hans rituella renlighet är fullbordad, att det som nödvändiggör tvagningen har upphört, att man har rengjort sig efter toalettbesök, att vattnet är rituellt renande och tillåtet att använda, att man avlägsnar det som hindrar vattnet från att nå huden, och att tiden för bönen har inträtt för den vars rituella orenhet är konstant.

Lektion tretton: De obligatoriska delarna för wudhu

De är sex i antal:

Att tvätta ansiktet samt att skölja munnen och föra in vatten i näsan, att tvätta armarna fram till armbågarna, att torka hela huvudet samt öronen, att tvätta fötterna fram till anklarna, att följa ordningsföljden och att utföra handlingarna i en oavbruten följd. Det är rekommenderat att tvätta ansiktet, armarna och fötterna tre gånger, samt att skölja munnen och föra in vatten i näsan. Det är obligatoriskt att göra det en gång. Vad gäller att stryka över huvudet, så är det inte rekommenderat att upprepa detta. Det är vad de autentiska haditherna tyder på.

Fjortonde lektionen: Det som häver wudu

Det är sex saker:

Det som kommer ut ur könsorganet och ändtarmen, det som är orent och rikligt som kommer ut från kroppen, att förlora medvetandet genom sömn eller annat, att med handen vidröra könsorganet eller ändtarmsmynning utan barriär, att äta kamelkött, och att lämna islam, må Allah skydda oss och muslimerna från det.

Viktig anmärkning: Gällande att tvätta den avlidne, så är den korrekta åsikten att det inte ogiltigförklarar tvagningen, vilket är åsikten hos majoriteten av de lärda, på grund av att det inte finns några bevis för detta. Men om den som tvättar vidrör den avlidnes könsorgan med handen utan en barriär, är det obligatoriskt för denne att utföra wudu'.

Man får inte vidröra den avlidnes könsorgan annat än med ett skydd emellan. På samma sätt ogiltigförklarar beröring av en kvinna inte tvagningen, vare sig det sker med eller utan lust, enligt den mest korrekta av de lärdas två åsikter, så länge ingen utsöndring sker. Detta eftersom Profeten ﷺ kysste en av sina hustrur och därefter bad utan att förnya sin tvagning.

Vad gäller Allahs ord i de två verserna från al-Nisa och al-Ma'idah: "eller haft intimt umgänge med kvinnor" (4:43) (5:6), så är det som avses med detta samlag, enligt den mest korrekta av de lärdas två åsikter, vilket är åsikten hos Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med dem båda, samt en grupp från de tidigare och senare generationerna. Och Allah är den som kan garantera att vi når framgång.

Femtonde lektionen: De föreskrivna karaktärsdragen varje muslim bör eftersträva ha

Bland dessa karaktärsdrag: Ärlighet, trovärdighet, kyskhet, blygsamhet, mod, generositet, lojalitet, avhållsamhet från allt som Allah har förbjudit, fint grannskap och hjälpandet av behövande efter förmåga, samt andra karaktärsdrag därtill som Koranen eller Sunnah har visat vara föreskrivna.

Sextonde lektionen: Att anamma de islamiska uppförandena

Bland dessa uppföranden finns: Fredshälsningen, ett vänligt bemötande, att äta och dricka med höger hand, att nämna Allahs namn när man börjar äta och prisa honom när man är färdig, att prisa Allah efter en nysning och att be för den som nyser om denne prisar Allah, att besöka den sjuke, att följa begravningståget för bön och begravning, de islamiska uppförandena vid inträde i och utträde ur moskén och hemmet, under resor, samt gentemot föräldrar, släktingar, grannar, äldre och yngre. Likaså att gratulera den som har fått ett nyfött barn, att be om välsignelse för den som gifter sig, att visa deltagande vid sorg, och andra islamiska uppföranden som rör på- och avklädning samt att ta på sig skor.

Sjuttonde lektionen: Varning för avguderi och olika former av synder

Bland dessa är de sju förödande synderna: Att dyrka andra än Allah, magi, att oberättigat döda en själ Allah har förbjudit, att använda ränta, att ta från den faderlösas egendom, att fly från slagfältet och att anklaga kyska oskuldsfulla troende kvinnor för otukt.

Bland dessa förbjudna handlingar är: Att bete sig illa mot föräldrarna, att bryta släktbanden, att avge falskt vittnesmål, att svära falska eder, att skada sin granne, att förtrycka människor när det kommer till deras liv, egendom och heder. Och att dricka berusningsmedel, att spela hasardspel, att baktala och att förtala, och annat som Allah eller hans sändebud ﷺ har förbjudit.

Den artonde lektionen: Förberedelse av den avlidne, begravningsbönen och begravningen

Detta innebär följande:

1. Det är föreskrivet att påminna den döende om att säga: "La ilaha illa Allah". Detta är baserat på av Profetens ﷺ yttrande: "Påminn era döende om att säga: 'La ilaha illa Allah'" [7]. Återberättad av Muslim i sin autentiska hadith-samling. Med de döda i denna hadith avses de döende, det vill säga de som det blir tydligt att de är påväg att dö. [7] Återberättad av Muslim, nummer (916-917).

2. När man har förvissat sig om hans död ska hans ögon stängas och hans käke bindas upp, då detta är föreskrivet i Sunnan.

3. Den avlidne muslimen ska tvättas, förutom om han är en martyr som dött i strid, för han ska varken tvättas eller bes bön över, utan han begravs i sina kläder. Anledningen till detta är att Profeten ﷺ varken tvättade de som stupade vid Uhud, eller bad över dem.

Hans privata delar ska täckas, sedan lyfts han upp en aning och hans mage pressas varsamt. Därefter lindar den som tvättar en tygbit eller dylikt runt sin hand och rengör honom med den. Sedan tvagar han honom på samma sätt som för bönen. Därefter tvättar han hans huvud och skägg med vatten och lotusblad eller dylikt, sedan hans högra sida, och därefter den vänstra. Sedan tvättar han honom på samma sätt en andra och en tredje gång, och stryker varje gång med handen över hans mage. Om något kommer ut från honom, tvättar han bort det och täpper till öppningen med bomull eller dylikt. Om detta inte är tillräckligt används ren lera, eller moderna medicinska medel som plåster eller dylikt.

4. Sättet som den avlidne tvättas:

Man upprepar tvagningen på honom, och om han inte blir ren efter tre tvättningar, utökas de till fem, eller till sju. Därefter torkas han med ett tygstycke, och parfym appliceras i hans kroppsveck och på de kroppsdelar som vidrör marken under sudjud. Om hela kroppen parfymeras är det bara bra. Hans svepning ska också parfymeras med rökelse. Om hans mustasch eller naglar är långa, klipps de, men om man låter bli detta är det ingen synd. Hans hår kammas inte, hans könshår rakas inte, och han omskäres inte, eftersom det saknas bevis för detta. En kvinnas hår flätas i tre flätor och läggs bakom henne.

5. Att svepa in den avlidne.

Det är att föredra att mannen sveps in i tre vita tygstycken, utan skjorta eller turban, och helt enkelt rullas in i dem, såsom gjordes med Profeten ﷺ. Men om han sveps in i en skjorta, ett midjetyg och en yttre svepning, är det också acceptabelt.

Kvinnan sveps i fem plagg: En klänning, en huvudbonad, ett höftskynke och två svepningslakan. Pojken sveps i ett till tre plagg, och flickan sveps i en skjorta och två svepningslakan.

Det obligatoriska för alla är en enda svepning som täcker hela den avlidnes kropp. Om den avlidne däremot var i tillstådet där man gör pilgrimsfärd, ska denne tvättas med vatten och lotusblad och svepas i sitt höftskynke och plagget som täcker överkroppen eller i andra plagg. Varken huvudet eller ansiktet ska täckas, och ingen välluktande doft ska användas, eftersom han på domedagen kommer att återuppstå medan han reciterar de fraser som sägs under pilgrimsfärdeen, vilket har bekräftats i en hadith från Profeten ﷺ. Om den avlidna var en kvinna i tillståndet då man utför pilgrimsfärden sveps hon som andra, men ingen välluktande doft ska användas. Hennes ansikte ska inte täckas med en ansiktssölja och inte heller hennes händer med handskar. Däremot ska hennes ansikte och händer täckas med den svepning som hon svepts i, såsom tidigare förklarats gällande kvinnans svepning.

6. De personer som har störst rätt till tvagning, begravningsbön och begravning.

Den som han utsett för detta i sitt testamente, sedan fadern, sedan farfadern, och därefter agnatiska släktingar i enlighet med hur nära de är, när det gäller mannens rätt.

De som i första hand ska tvätta den avlidna kvinnan är: Den hon utsett i sitt testamente, därefter hennes mor, sedan hennes farmor/mormor, därefter hennes kvinnliga släktingar med de närmaste först. Makarna får tvätta varandra; eftersom Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) tvättades av sin hustru, och eftersom 'Ali (må Allah vara nöjd med honom) tvättade sin hustru Fatimah (må Allah vara nöjd med henne).

7. Hur man ska utföra begravningsbönen:

Han säger takbir fyra gånger, och reciterar efter den första gången han sagt det: al-Fatihah, och om han med den även reciterar en kort surah eller en eller två verser är det bara bra; detta i enlighet med den autentiska hadith som återberättats från Ibn 'Abbas (må Allah vara nöjd med dem båda). Därefter säger han den andra takbir och ber om välsignelser för Profeten ﷺ likt bönen för honom i tashahhud. Därefter säger han den tredje takbir, och säger: "Allahumma-ghfir lihayyina wa mayyitina, wa shahidina wa gha’ibina, wa saghirina wa kabirina, wa dhakarina wa unthana. Allahumma man ahyaytahu minna fa-ahyihi ‘alal-Islam, wa man tawaffaytahu minna fatawaffahu ‘alal-Iman. Allahumma-ghfir lahu, warhamhu, wa ‘afihi, wa’fu ‘anhu, wa akrim nuzulahu, wa wassi’ mudkhalahu, waghsilhu bil-ma’i wath-thalji wal-barad, wa naqqihi minal-khataya kama yunaqqath-thawbul-abyadu minad-danas. Wa abdilhu daran khayran min darihi, wa ahlan khayran min ahlihi, wa adkhilhul-jannata, wa a’idhhu min ‘adhabil-qabri wa ‘adhabin-nar. Wafsah lahu fi qabrihi, wa nawwir lahu fih. Allahumma la tahrimna ajrahu wa la tudillana ba’dah." (Allah! Förlåt våra levande och våra döda, våra närvarande och våra frånvarande, våra unga och våra gamla, och våra män och våra kvinnor, Allah! Den av oss som du låter leva, låt honom då leva som muslim, och den av oss som du låter dö, låt honom då dö som troende. Allah! Förlåt honom, och ha barmhärtighet över honom, skona honom och benåda honom, och hedra hans vistelse, och gör hans ingång rymlig, och tvätta honom med vatten, is och snö, och rena honom från synder så som det vita plagget renas från fläckar, och ge honom en boning bättre än hans boning, och en familj bättre än hans familj, och för honom in i paradiset, och skydda honom från gravens straff, och Eldens straff, och gör hans grav rymlig, och upplys den för honom, Allah! Beröva oss inte hans belöning och låt oss inte gå vilse efter honom). Därefter säger han den fjärde takbir, och utför en taslim åt höger.

Det är rekommenderat att man lyfter upp händerna vid varje takbir, och om den avlidne är en kvinna säger man: "Allahumma ighfir-laha" (Allah! Förlåt henne ...), och om de avlidna är två säger man: "Allahumma ighfir-lahuma" (Allah! Förlåt dem båda ...), och om de är fler än så säger man i plural: "Allahumma ighfir-lahum" (Allah! Förlåt dem ...), men om den avlidne är ett barn, säger man i stället för bönen om förlåtelse: "Allahumma-j’alhu faratan wa dhukhran li-walidayhi, wa shafi’an mujaban. Allahumma thaqqil bihi mawazinahuma, wa a’zim bihi ujurahuma, wa al-hiqhu bi-salih salaf-il-mu’minin, waj’alhu fi kafalati Ibrahima ‘alayhis-salatu was-salam, wa qihi bi-rahmatika ‘adhabal-jahim." (Allah! Gör honom till en föregångare och en sparad belöning för hans föräldrar, och en förespråkare vars förbön accepteras. Allah! Gör deras vågskålar tunga genom honom och utöka deras belöningar genom honom, och låt honom ansluta sig till de rättfärdiga bland de troende föregångarna, och placera honom under Ibrahims, frid och välsignelser vare med honom, beskydd, och skydda honom genom din barmhärtighet från helveteseldens straff).

Det är rekommenderat att imamen står i nivå med mannens huvud och i nivå med kvinnans midja. När det finns flera avlidna ska mannen placeras närmast imamen och kvinnan närmast böneriktningen. Om det även finns barn bland dem ska pojken placeras före kvinnan, sedan kvinnan och därefter flickan. Pojkens huvud ska vara i nivå med mannens huvud, och kvinnans midja ska vara i nivå med mannens huvud. På samma sätt ska flickans huvud vara i nivå med kvinnans huvud, och hennes midja i nivå med mannens huvud. Samtliga bedjande ska stå bakom imamen, förutom om en person inte finner en plats bakom imamen, då denne ska stå till höger om honom.

8. Hur man utför begravningen.

Det är föreskrivet att graven ska grävas till en mans midjedjup och att den ska ha en nisch i sidan som är vänd mot qiblah. Den döde ska placeras i denna nisch på sin högra sida. Knutarna på svepningen ska lösas upp, men svepningen ska inte tas bort utan lämnas kvar. Ansiktet ska inte avtäckas, oavsett om den döde är en man eller en kvinna. Därefter ska lertegelstenar ställas upp för att täcka nischen, och fogarna tätas med lera så att de sitter stadigt och skyddar den döde från jorden. Om lertegelstenar inte finns tillgängliga kan man använda plankor, stenar eller trä för att skydda den döde från jorden. Sedan täcks graven med jord. Det är rekommenderat att man vid detta tillfälle säger: "Bismillahi, wa 'ala millati Rasulillah." (I Allahs namn och på hans sändebuds ﷺ tro). Graven ska höjas ungefär en hands längd, om möjligt täckas med småsten och stänkas med vatten.

Det är föreskrivet för de som följer begravningståget att stanna vid graven och åkalla Allah för den avlidne; eftersom Profeten ﷺ, när han var färdig med att begrava den avlidne, stannade kvar vid personen och sa: "Sök förlåtelse för er broder och be om stadighet för honom, för sannerligen, han blir nu utfrågad" [8]. [8] Återberättad av Abu Dawud, nummer (3221) och al-Hakim (3/ 399).

9. Det är föreskrivet att den som inte har bett över honom gör det efter begravningen.

Profeten ﷺ gjorde nämligen så, med förbehållet att det sker inom en månad eller mindre. Om perioden är längre än så, är det inte föreskrivet att be över graven, eftersom det inte har återberättats från Profeten ﷺ att han bad över en grav mer än en månad efter den avlidnes begravning.

10. Det är inte tillåtet för den avlidnes familj att bjuda människor på mat. Enligt vad den ädle följeslagaren Jarir bin 'Abdillah al-Bajali (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Vi brukade betrakta sammankomsten hos den avlidnes anhöriga och tillredandet av mat efter begravningen som jämmer" [9]. (Återberättad av Imam Ahmad med en god berättarkedja). [9] Återberättad av Ibn Majah, nummer (1612), och Ahmad (2/204).

Vad beträffar att tillaga mat åt dem, eller åt deras gäster, så är det tillåtet. Det är även föreskrivet för deras släktingar och grannar att tillaga mat åt dem, eftersom när nyheten om Ja'far ibn Abi Talibs (må Allah vara nöjd med honom) död i Sham nådde Profeten ﷺ, beordrade han sin familj att tillaga mat åt Ja'fars familj och sa: "Det som har skett dem har nu gjort dem upptagna" [10]. [10] Återberättad av Muslim (976), al-Nasa'i (2034), Abu Dawud (3234), Ibn Majah (1569), och Ahmad (2/441).

Det är inte fel för den avlidnes anhöriga att bjuda in sina grannar eller andra att äta av den mat som skänkts till dem, och såvitt vi vet från religionen finns det ingen bestämd tid för detta.

11. Det är inte tillåtet för en kvinna att iaktta en sorgeperiod över en avliden i mer än tre dagar, förutom över sin make.

För honom ska hon iaktta en sorgeperiod under fyra månader och tio dagar, såvida hon inte är gravid, för i så fall varar den fram till förlossningen; detta är i enlighet med den autentiska Sunnan som är fastställd från Profeten ﷺ.

För mannen är det däremot inte tillåtet att iaktta en sorgeperiod över någon, vare sig släktingar eller andra.

12. Det är föreskrivet för män att besöka gravar då och då för att be för dem, be om barmhärtighet för dem och påminna sig om döden och det som kommer därefter.

Beviset för det är att Profeten ﷺ sa: "Besök gravarna, då de påminner er om livet efter detta." [11] Återberättad av Muslim i hans autentiska hadith-samling. [11] Återberättad av Ibn Majah, nummer (1569), och al-Albani ansåg att den var autentisk.

Och Profeten ﷺ brukade lära sina följeslagare att de, när de besökte gravarna, skulle säga: "As-salamu 'alaykum ahlad-diyari min al-mu'minina wal-muslimin, wa inna in sha' Allahu bikum lahiqun. Nas'al-Allaha lana wa lakum al-'afiyah. Yarham Allahu al-mutaqaddimina minna wal-musta'khirin" (Må fred vara över er, ni invånare i dessa boningar bland de troende och muslimerna. Sannerligen, om Allah vill, kommer vi att ansluta oss till er. Vi ber Allah om välbefinnande för oss och för er. Må Allah visa barmhärtighet mot de av oss som gått före och de som kommer efter) [12]. [12] Återberättad av Muslim, nummer (975).

Vad gäller kvinnor, så är det inte tillåtet för dem att besöka gravar, eftersom Profeten ﷺ förbannade de kvinnor som besöker gravar, och eftersom det befaras att deras besök kan leda till prövning och brist på tålamod. Likaså är det inte tillåtet för dem att följa begravningstågen till begravningsplatsen, eftersom Profeten ﷺ förbjöd dem detta. Vad beträffar begravningsbönen i moskén, eller på böneplatsen, är den föreskriven för både män och kvinnor.

Detta är det sista som underlättades för oss att skriva ihop. Må Allah hylla och sända frid över vår profet Muhammed, och över hans familj och följeslagare.