Skip to content

'Den som svär vid andra än Allah har begått otro eller avgudadyrkan'".

Ibn ´Umar (må Allah vara nöjd med dem) hörde en man säga: "Nej, jag svär vid kaba!". Då sa Ibn ´Umar: "Det ska inte sväras vid någon annan än Allah. Jag hörde nämligen Allahs sändebud (sallallahu ´alayhi wa sallam) säga:

'Den som svär vid andra än Allah har begått otro eller avgudadyrkan'".

«مَنْ حَلَفَ بِغَيْرِ اللهِ فَقَدْ كَفَرَ أَوْ أَشْرَكَ».

Återberättad av Abu Dawud, at-Tirmidhi och Ahmad
Autentisk
Förklaring

Profeten (sallallahu ´alayhi wa sallam) berättar att den som svär vid någon annan än Allah, Hans namn eller egenskaper har begått otro eller avgudadyrkan. Anledningen till detta är att svära vid någon eller något medför högaktning till den eller det som det svärs vid. Högaktning tillkommer enbart Allah och därför får det endast sväras vid Honom, Hans namn eller egenskaper. Detta räknas till grunden som en mindre form av avgudadyrkan. Om en person däremot svär vid någon eller något i högaktning till den eller det likt den högaktar Allah eller mer räknas det istället som en större form av avgudadyrkan.

Ordens betydelser

من حلف: الحلف: اليمين، وهي توكيد الحكم بذكر معظّم تطمئن له نفس المخاطب.

كفر أو أشرك: يحتمل أن يكون هذا شكًّا من الراوي، ويحتمل أن تكون "أو" بمعنى الواو فيكون كفر وأشرك.

Vad vi kan lära oss från Hadithen

Att högakta någon genom att svära vid den är Allahs exklusiva rättighet. Därför ska det enbart sväras vid Allah, Hans namn eller egenskaper.

Detta visar följeslagarnas iver i att kalla till det goda och förbjuda det onda, i synnerhet i det som beträffar avgudadyrkan eller otro.

Källor

Sunan at-Tirmidhi (3/ 194) (1535).

Sunan Abu Dawud (5/ 154- 155) (3251).

Musnad Ahmad (9/ 249) (5346).

(9/ 275) (5375).

(10/ 249) (6072).

(1/ 343).

Mer (11)

فتح المجيد شرح كتاب التوحيد.

لعبد الرحمن التميمي (ص413).

القول المفيد على كتاب التوحيد.

لابن عثيمين (2/ 214).

الملخص في شرح كتاب التوحيد.

لصالح الفوزان (ص326).

الجديد في شرح كتاب التوحيد.

لمحمد القرعاوي (ص365).

التمهيد لشرح كتاب التوحيد.

لصالح آل الشيخ (ص452).

فتاوى اللجنة الدائمة.