Skip to content

En kvinna hade avslag under två månader varefter blev hon ren, men sen fann hon små prickar av blod. Ska hon bryta fastan och avstå från bönen?

السؤال

F1:

En kvinna hade avslag under två månader varefter blev hon ren, men sen fann hon små prickar av blod. Ska hon bryta fastan och avstå från bönen?

س24: امرأةٌ بعد شهرين من النّفاس، وبعد أن طهرت بدأت تجد بعض النّقاط الصغيرة من الدم، فهل تفطر، ولا تصلّي؟ أو ماذا تفعل؟

الجواب

S1:

De problemen som kvinnor möter under menstruation och avslag är oändliga. En anledning till detta är dessa preventivmedel, som hindrar graviditet och menstruation. Dessa problem förekom inte i denna utsträckning tidigare.

Det stämmer att vissa problem kunde ha uppstått under profetens ﷺ tid eller snarare från kvinnans begynnelse, men det är minst sagt bedrövligt att det uppstår i den utsträckning som det gör det nu, vilket förvirrar människor när de försöker hitta lösningar påd essa problem.

Det finns däremot en generell princip att hålla sig till: om kvinnan blir ren och är övertygad om att hon har sett tecknet för renhet efter menstruation, vilket är de vita flytningarna som kvinnor känner till, räknas de missfärgade grumliga flytningarna eller prickarna eller fukten inte till menstruationen. Därför ska hon inte avstå från bön, fasta eller samlag, eftersom det inte är menstruation.

Umm 'Atiyyah sa: "Vi brukade inte anse det grumliga och det gulaktiga efter månadscykeln vara något" (Återberättad av al-Bukhari). Abu Dawud tillade: "efter renlighet" (Autentisk berättarkedja).

Baserat på detta säger vi att allt som kommer av dessa vätskor, efter att hon var övertygad om att hon var ren, ska ignoreras. Hon ska inte avstå från bön, fasta eller samlag. Hon ska däremot inte skynda sig med att utföra Ghusl förrän hon verkligen ser att hon har blivit ren,

eftersom vissa kvinnor utför Ghusl så fort de ser att det är torrt och inte finns blod, fastän hon inte har sett den vita flytningen.

Därför finner vi att de kvinnliga följeslagarna brukade skicka bomullstussar med blod på till de troendes moder 'A'ishah (må Allah vara nöjd med henne) för att veta om de var rena. Hon brukade säga åt dem att inte skynda sig med att utföra Ghusl förrän de sett den vita flytningen.

ﺟ24: مشاكل النّساء في الحيض والنّفاس بحرٌ لا ساحل له، ومن أسبابه: استعمال هذه الحبوب المانعة للحمل والمانعة للحيض، وما كان الناس يعرفون مثل هذه الإشكالات الكثيرة،

صحيحٌ أن الإشكال ما زال موجودًا من بعثة الرسول ﷺ، بل منذ وجد النّساء، ولكن كثرته على هذا الوجه الذي يقف الإنسان حيران في حلّ مشاكله أمرٌ يؤسف له.

ولكن القاعدة العامة: أن المرأة إذا طهرت، ورأت الطّهر المتيقن في الحيض وفي النّفاس -وأعني بالطّهر في الحيض: خروج القصة البيضاء، وهو ماءٌ أبيض تعرفه النّساء- فما بعد الطّهر من كدرةٍ، أو صفرةٍ، أو نقطةٍ، أو رطوبةٍ، فهذا كلّه ليس بحيضٍ، فلا يمنع من الصلاة، ولا يمنع من الصّيام، ولا يمنع من جماع الرجل لزوجته؛ لأنه ليس بحيضٍ، قالت أمّ عطية:

«كُنَّا لَا نَعُدُّ الصُّفْرَةَ وَالْكُدْرَةَ شَيْئًا»

أخرجه البخاريّ[1]، وزاد أبو داود [2]:

«بَعْدَ الطُّهْرِ»

وسنده صحيحٌ.

[6] كتاب الحيض، باب الصفرة والكدرة في غير أيام الحيض (326).

[7] كتب الطهارة، باب في المرأة ترى الصفرة والكدرة بعد الطهر (307).

وعلى هذا نقول: كلّ ما حدث بعد الطّهر المتيقن من هذه الأشياء فإنها لا تضرّ المرأة، ولا تمنعها من صلاتها وصيامها ومباشرة زوجها إياها، ولكن يجب ألّا تتعجل حتى ترى الطّهر؛

لأن بعض النّساء إذا جف الدم عنها بادرت، واغتسلت قبل أن ترى الطّهر،

ولهذا كان نساء الصحابة يبعثن إلى أمّ المؤمنين عائشة رضي الله عنها بالكرسف، يعني: القطن فيه الدم، فتقول لهن:

«لَا تَعْجَلْنَ حَتَّى تَرَيْنَ القَصَّةَ البَيْضَاءَ»[3].

[8] أخرجه البخاري معلقًا، كتاب الحيض، باب إقبال الحيض وإدباره.