'Allahumma antas-Salam, wa minkas-salam, tabarakta ya dhal-jalali wal-ikram' (Allah! Du är As-Salam, från dig kommer frid, välsignad är du i din prakt och majestät)
Thawban (må Allah vara nöjd med honom) sa:
"När Allahs sändebud ﷺ blev färdig med bönen brukade han söka förlåtelse tre gånger och säga: 'Allahumma antas-Salam, wa minkas-salam, tabarakta ya dhal-jalali wal-ikram' (Allah! Du är As-Salam, från dig kommer frid, välsignad är du i din prakt och majestät).' Al-Walid sa: 'Jag frågade al-Awza'i hur han sa när han sökte förlåtelse?' Han sa: 'Du säger: 'Astaghfirullah, astaghfirullah (jag söker Allahs förlåtelse, jag söker Allahs förlåtelse).'"
كَانَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِذَا انْصَرَفَ مِنْ صَلَاتِهِ اسْتَغْفَرَ ثَلَاثًا، وَقَالَ: «اللَّهُمَّ أَنْتَ السَّلَامُ، وَمِنْكَ السَّلَامُ، تَبَارَكْتَ ذَا الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ»، قَالَ الْوَلِيدُ: فَقُلْتُ لِلْأَوْزَاعِيِّ: كَيْفَ الْاسْتِغْفَارُ؟ قَالَ: تَقُولُ: أَسْتَغْفِرُ اللهَ، أَسْتَغْفِرُ اللهَ.
När profeten ﷺ blev färdig med sin bön brukade han säga: "Astaghfirullah, astaghfirullah, astghfirullah" (jag söker Allahs förlåtelse, jag söker Allahs förlåtelse, jag söker Allahs förlåtelse). Sedan upphöjde han Allah genom att säga: "Allahumma antas-Salam, wa minkas-salam, tabarakta ya dhal-jalali wal-ikram" (Allah! Du är as-Salam, från dig kommer frid, välsignad vare du i din prakt och majestät). Allah är den som är fullständig och komplett i sina egenskaper, han är fri från att ha några brister eller defekter, och det är han enbart som tillfrågas för att skonas det hemska i denna värld och i den kommande. Hans godhet är oändlig i denna värld och i den kommande, och han är den som besitter storhet och vänlighet.
...:
Det är rekommenderat att be Allah om förlåtelse efter varje bön.
Det är uppmanat att söka Allahs förlåtelse för att kompensera brister och tillkortakommande i ens dyrkan och lydnad.
Sahih Muslim (1/ 414) (591).
Mer (6)
مرعاة المفاتيح شرح مشكاة المصابيح.
لعبيد الله المباركفوري (3/ 317).
سبل السلام.
للصنعاني (1/ 294).
توضيح الأحكام مِن بلوغ المرام.
لعبد الله البسام (2/ 301).