Skip to content

"Allahs sändebud ﷺ fick frågan om vad som mest för in folket i paradiset. Han svarade: 'Gudsfruktan och fin karaktär

Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) sa:

"Allahs sändebud ﷺ fick frågan om vad som mest för in folket i paradiset. Han svarade: 'Gudsfruktan och fin karaktär.' Därefter ställdes han frågan om vad som mest för in folket i elden. Han svarade: 'Munnen och könsorganet.'"

سُئِلَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنْ أَكْثَرِ مَا يُدْخِلُ النَّاسَ الْجَنَّةَ، فَقَالَ: «تَقْوَى اللهِ وَحُسْنُ الْخُلُقِ»، وَسُئِلَ عَنْ أَكْثَرِ مَا يُدْخِلُ النَّاسَ النَّارَ فَقَالَ: «الْفَمُ وَالْفَرْجُ».

Återberättad av at-Tirmidhi, Ibn Majah och Ahmad
Godtagbar och autentisk
Förklaring

Profeten ﷺ berättade att de största anledningarna till att folk träder in i paradiset är: gudsfruktan och fin karaktär Gudsfruktan: att ha ett skydd mellan sig själv och Allahs straff genom att följa hans påbud och undvika hans förbud. Fin karaktär: ett glatt ansikte, göra gott mot andra och skona dem från skada. De största anledningarna till att folk träder in i elden är: tungan och könsorganet. Bland de synder som kan utföras med tungan är lögn, baktal, skvaller med mera. Bland de synder som kan utföras med könsorganet är samlag utanför äktenskap, sodomi med mera.

Vad vi kan lära oss från Hadithen

Det finns orsaker som för en person in i paradiset som är kopplat till Allah, såsom gudsfruktan. Sen finns det orsaker som för en person in i paradiset som är kopplat till människor, såsom fin karaktär.

Detta visar tungans fara och att den är något som kan leda en till elden.

Det visar även faran i förbjudna lustar och skamfyllda handlingar då de är från de vanligaste orsakerna att folk träder in i elden.

Källor

Sunan at-Tirmidhi (3/ 536) (2004).

Sunan Ibn Majah (5/ 318) (4246).

Musnad Ahmad (13/ 287) (7907).

Mer (8)

توضيح الأحكام من بلوغ المرام.

للبسام (7/ 509).

منحة العلام في شرح بلوغ المرام.

لعبد الله الفوزان (10/ 369).

فتح ذي الجلال والإكرام.

لابن عثيمين (6/ 453).

سبل السلام بشرح بلوغ المرام.

للصنعاني (2/ 696).