Skip to content

"Om två muslimer drabbar samman med sina svärd hamnar både mördaren och den mördade i elden

Abu Bakr (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa:

"Om två muslimer drabbar samman med sina svärd hamnar både mördaren och den mördade i elden." De sa: ”Vi förstår att det blir så för mördaren, men varför blir det så med den mördade?” Han svarade: ”Han ville döda sin broder."

«إِذَا الْتَقَى الْمُسْلِمَانِ بِسَيْفَيْهِمَا فَالْقَاتِلُ وَالْمَقْتُولُ فِي النَّارِ»، فَقُلْتُ: يَا رَسُولَ اللهِ هَذَا الْقَاتِلُ، فَمَا بَالُ الْمَقْتُولِ؟ قَالَ: «إِنَّهُ كَانَ حَرِيصًا عَلَى قَتْلِ صَاحِبِهِ».

Al-Bukhari och Muslim
Autentisk
Förklaring

Profeten ﷺ berättar att om två muslimer drabbar samman med sina svärd med avsikt att mörda den andra, hamnar mördaren i elden eftersom han faktiskt dödade sin kompanjon. Följeslagarna blev förvirrade av varför även den mördade hamnar i elden? Då berättade profeten ﷺ att även han är i elden eftersom han försökte döda sin kompanjon. Det enda som hindrade honom från att göra det var att den andra personen hann dödade honom först.

Ordens betydelser

فما بالُ: البال: الحال والشأن.

Vad vi kan lära oss från Hadithen

Detta visar att den som avser att göra en synd och tar de åtgärder han kan för att göra den förtjänar att straffas.

Detta är en sträng varning mot att muslimer strider mot varandra och att det kan leda till helvetet.

Om muslimer har en giltigt orsak för att strida mot andra muslimer gäller inte denna varning, som att strida mot kriminella och de som begår överträdelser.

Personen som gör en större synd blir inte icke-muslim genom det eftersom profeten ﷺ kallade båda som strider för muslimer.

Om två muslimer strider mot varandra med något vapen varpå någon av dem dör kommer både mördaren och den mördade att hamna i elden. Svärd har nämnts som ett exempel här.

Källor

Sahih al-Bukhari (1/ 15) (31).

Sahih Muslim (4/ 2213) (2888).

(1/ 26).

(1/ 166).

Mer (4)

نزهة المتقين شرح رياض الصالحين.

شرح رياض الصالحين.

لابن عثيمين شرح رياض الصالحين لابن عثيمين (1/ 71).

المعجم الوسيط.